Stötte på ett citat om kvinnans o mannens gemenskap (utifrån skapelseberättelsens syn på vad som egentligen hände), o undrar nu i mitt stilla sinne varför det verkar vara så svårt ute i världen att för det första ta i beaktan jämnställdhet o jämlikhet, o för det andra acceptera att alla kvinnor inte har en man vid sin sida (av varierande orsaker)? Blev att fundera på det efter att en kompis påpekade att hon hört i radion att det tydligen är viktigt att männen uppvaktar kvinnorna nu idag när det är internationella kvinnodagen. Hmm.. Har inte fått en endaste en "gratulation" eller kvinnodagshälsning av någon man idag, så vet inte hur jag ska ta det... Kanske det inte räknas eftersom jag är singel? Tvärtom, Gösta har varit extra pirrig o jobbig idag, o försökt döda det mesta jag sysslat med - inklusive datorn. Riktigt mysig kvinnodag här med andra ord...
Men för att återgå till mina experiment med att använda andra bild- och filformat än JPG: här kommer citatet av W. Shakespeare...
Tycker för en gångs skull till: Hur kan det vara så svårt att se det symboliska med kvinnodagen o inte det att männen ska uppvakta - eller är jag bara dum som inte vill bli uppvaktad för något som vi idag ser som självklart men som inte alltid varit det? Är jag konstig som tycker att det inte är männens sak att definiera vad en kvinna är värd men att det verkar som att vi så enkelt som kvinnor väntar oss att bli bekräftade just av männen? Menar, jag är singel o i samhällets ögon verkar jag inte vara värd lika mycket som de som har en partner (lite bitter ännu över alla hjärtans dag, javisst, o kanske det bara är mina egna fördomar som spökar, inte samhället). Nåja, kom visst in på ett sidospår. Får väl fortsätta att fundera över varför världen fortsättningsvis inte är som den borde vara, att det fortfarande finns de som anser att kvinnan ska tiga i församlingen, o de som anser att det är helt ok att mannens euro fortfarande bara är värd 80 cent för kvinnan... Men att skylla allt på männen känns lite fel, alla män är ju inte personligen ansvariga för att det finns svinpälsar. Det finns faktiskt män som kämpar för kvinnans rättigheter också, inte bara kvinnor. O så länge vi går med på att saker o ting sker på samma gamla sätt så kan det väl inte ske en förbättring heller.
Men ska kanske lämna det "ordentliga" o allvarligare debatterande till personer som brinner för ämnet o sättet att diskutera. Ännu angående det där med kvinnor utan en man vid sin sida: Att var o en ska ha rätt att välja sin partner/livskamrat oberoende av kön anser jag att är helt självklart, så den diskussionen tänker jag inte ens gå ihop med mer än så här. Tycker inte ens att den hör till kvinnodagsfrågorna, som ursprungligen lär ha haft en annan funktion än att se till att männen hämtade hem blommor o choklad till sina fruar för att vara goda äkta män....
Konstaterade idag för mig själv: tur kan jag köpa blommor åt mig själv, o choklad, behöver inte vänta att en man ska köpa det till mig som ett ömhetsbevis. Men nåja, sku ju inte ta illa upp om det hände, även en annan dag än alla hjärtansdagen eller kvinnodagen... Man (o kvinna) får väl drömma. ;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar