Gamla minnen..

Konstaterade att jag tydligen har en del gamla bilder på det minneskort som jag inte använt under de senaste 4 åren till systemkameran, eftersom jag använt det större av dem två (4 giga är ju större än 2 giga) o nu när det större tydligen är sönder (o alla bilder på det är oåtkomliga) så blev jag tvungen att ta det mindre i användning. Hittade iaf en hel del glömda bilder. :)

Ja, Mommo är ju såklart min Mommo, inte Mais mommo. ;)

 

Bk-projektet lider mot sitt slut..

Var förra veckan o målade dvs satte engobe på det stora fatet o "kompassrosen", så nu väntar jag bara att de ska bli brända. Problemet är dock att jag inte visste vart jag sku ställa mina fat o muggar o glas, eftersom det var förbommat till det rummet där bränningsugnen är i keramiksalen. Det betyder att mina saker ännu är på min hylla i lagret, inte nära bränningsugnen... 

Hoppas alltså att min handledare hittat dem ifall hon satt igång en ny bränning... Annars får jag väl vänta en vecka eller två igen innan det händer nåt, eller så måste jag ta mig till skolan nån eftermiddag efter jobbet. Ett helt bra alternativ förstås det med, har lite lera ännu som jag sku kunna göra nåt med... :P Börjar verkligen kännas ledsamt att projektkursen är över. :( Tur har vi gemensam avslutningen nu inkommande torsdag dvs 24.5. på Strampen... ;)

Här till höger är fatena ännu omålade =======>

Stanna upp o se det lilla...

Stannade idag i ett rött ljus på väg till Frida (håller på med en skoluppgift om den mångkulturella skolan) o konstaterade att rönnen bakom ljuset hade stora knoppar. Tur har man kameran med, även om bilden knappast gör skäl för hur stora o bulliga de här rönnknopparna såg ut i min lilla bubbla just då, just där...

Fick mig iaf en tankeställare: Tror att vi alla behöver ett rött  ljus som stannar upp oss emellanåt - även om vi anser att det finns så mycket som måste åtgärdas just nu o inte om 5 minuter. Varför? Jo, så vi hinner se världen runt omkring oss istället för att envist o stressat hålla blicken fäst vid "något" där borta vid horisonten som ska vara värt den tid o den energi vi sätter på att förbereda den stunden vi kommer dit. Att leva i nuet är inte så enkelt alltid, men egentligen: nuet är allt vi har med säkerhet. Gårdagen kan man inte påverka mera, framtiden är inte hackad i sten. Varför kan man inte stanna upp o leva i nuet istället för att grubbla över gårdagen eller vara orolig över vad morgondagen för med sig?

Kommer osökt att tänka på en speciell animerad film igen, o ett vackert heligt persikoträd o den där gamla sköldpaddan som sa så mycket klokt innan han for vidare i ett moln av persikoblommor... Man kan lära sig mycket av "barnfilmer" bara man är öppen för de budskap de har... ;)

Po: Maybe I should just quit and go back to making noodles. 


Oogway: Quit, don't quit? Noodles, don't noodles? You are too concerned about what was and what will be. There is a saying: yesterday is history, tomorrow is a mystery, but today is a gift. That is why it is called the "present." 




Borde lära mig den insikten o sluta fundera så mycket på det som varit o det som kanske kommer... :)

Lite tankar kring bk-projektet..

Varning: det här inlägget är låååångt.. O inga bilder ens. Däremot lite funderingar kring bildkonstprojektet o främst kanske didaktiska sådana (det var meningen iaf). :)


Didaktiska reflektioner                                                                                 

Projektkurs i bildkonst 5sp

Tema:

”Skärgården i lera”

Material
Lera är som material både trevligt att använda och utmanande att få att lyda. Det är ett bra material för att få känna hur man med händerna kan forma olika figurer och former, samtidigt som det är ett utmanande material eftersom det kan kännas frustrerande att inte lyckas med att forma det man tänkt sig. Därför är det viktigt att elever a) får bekanta sig med materialet i lugn och ro, pröva olika former och tekniker innan de b) gör en planering över vad de vill göra. Det är bra ifall eleverna i planeringen är medvetna om de gränser som materialet har och att de inte gör för högtflygande och orealistiska planeringar. En lärare som kan påpeka vilka delar av planeringen som kan bli extra utamande är både en bra och en dålig sak: samtidigt som eleverna kanske inte vet de gränser materialet har borde de få testa och tänja de egna gränserna. Balansgången där är väldigt viktig för att inte ta skaparglädjen av eleverna.

Val av engobe...

Var idag på handledning för bildkonstprojektet, o fick fundera lite på vilka färger jag vill ha på mina lergods. Färgen man sätter på keramik kallas lite finare för engobe, (rekommenderar den franska sidan på wikipedian för mera detaljerad information ifall det intresserar o isynnerhet på franska ;) ) o valde nu i första hand en sådan engobe som kan målas på ännu obränt lergods, dvs som bränns samtidigt med första bränningen. Praktiskt, n'est-ce pas? ;)

Färgen blev olivgrön (en av mina favoriter dvs min favoritfärg är grönt över lag, men olivgrön är även en fin färg, o älskar gröna oliver.. Mums..) Ser inte så värst olivgrönt ut ännu i det här skedet, men hoppas på aningen starkare färg när muggarna o glasena kommer ur ugnen.

Efter bränningen blir det dessutom att välja glasyr...

<= Är jag den enda som ser en häst i engobe-ytan???

Graduskrivandet fortsätter...

Var idag igen till universitetsbiblioteket på Brändö, o kom hem med 5 nya böcker om didaktik, medan 5 stycken böcker om teori inom pedagogik o någon om didaktiska modeller fick fara ner i luckan där det står  "återlämning". Så totala mängden bibbaböcker hölls konstant: har ca 20 stycken hemma för tillfället. En liten del bara av de jag kommer att behöva för att få tillräckligt med källhänvisningar för en mer än bara godkänd gradu. Kom på mig själv att sträva till en gradu med betyget "bättre-än-godkänt". Hur många sysslar med det? Alla jag talat med i skolan önskar endast en sa: att de får godkänt i gradun, ingen önskar nåt i stil med "bättre än ett A sku vara kul..."! Är alltså lite anorlunda, men annorlunda är bra ibland. :) I alla fall, mina funderingar kring att jag tydligen upplever graduskrivandet o forskande över lag intressant fick mig att fundera över mina akademiska studier, vilket jag ibland helt glömmer bort att det är jag sysslar med.

Läste en artikel i dagens HBL om akademiker o snuttjobb. Var tredje akademiskt utbildad kvinna under 35 år är alltså visstidsanställd, medan andelen akademiskt utbildade män i samma åldersgrupp ligger på ca 15 procent. Tydligen är FN orolig över den här könssegregeringen, o de försämrade möjligheterna att skaffa så många barn man vill som kvinna - går ju inte att vara bort från ett jobb om man inte får ekonomin att gå ihop utan två som arbetar heltid. Helt intressant med tanke på allt tal om att det föds för få barn per kvinna i Finland. O just med tanke på kommande generation som ska betala pensionerna åt dem som styr o ställer idag. Riktigt fiffigt... Not! Ja, o så är forskare förvånade över andelen äldre än 35 år fyllda förstföderskor! *suck*

Nåja, själv hör man ju inte till den akademiskt utbildade gruppen ännu, o snart är det ju ändå bara 6 år typ innan man inte längre hör till den åldersgruppen som anses fertil (dvs under 35 år). Yay... Ser bra ut det här. Men först ska gradun bli klar! O behöriga lärare påstås ju ha vissa fördelar jämfört med en del andra akademiska grupper...

Får jag åka hem...?

Vill hem från skolan, NU!

Fått en del gjort i skolan idag visserligen, men nu börjar det ta emot på riktigt. Lämnat in en uppgift, skrivit rent en del av en gruppuppgift, betalat grönsaksfröna, skrivit en redovisning över vad jag gjorde med ett stipendie jag fick ifjol, lyssnat på musik, talat med en klasskompis o försökt reda ut vad den där loggboken egentligen går ut på (efter 4h's funderande: ingen aning!).... Så har nog gjort en del, även om gradun ännu är orörd idag. Öppnat den nog, mn inte fått något gjort på den, tyvärr.


Kanske det blir nåt gjort ikväll, om jag inte fastnar med att mysa med katten. Är kanske enklast iaf att bara strunta i skolarbeten på en fredag. O definitivt trevligast. :P