Didaktiska reflektioner
Projektkurs i bildkonst 5sp
Tema:
”Skärgården i lera”
Material
Lera är som material både trevligt att använda och utmanande att få att lyda. Det är ett bra material för att få känna hur man med händerna kan forma olika figurer och former, samtidigt som det är ett utmanande material eftersom det kan kännas frustrerande att inte lyckas med att forma det man tänkt sig. Därför är det viktigt att elever a) får bekanta sig med materialet i lugn och ro, pröva olika former och tekniker innan de b) gör en planering över vad de vill göra. Det är bra ifall eleverna i planeringen är medvetna om de gränser som materialet har och att de inte gör för högtflygande och orealistiska planeringar. En lärare som kan påpeka vilka delar av planeringen som kan bli extra utamande är både en bra och en dålig sak: samtidigt som eleverna kanske inte vet de gränser materialet har borde de få testa och tänja de egna gränserna. Balansgången där är väldigt viktig för att inte ta skaparglädjen av eleverna.
Lera är som material både trevligt att använda och utmanande att få att lyda. Det är ett bra material för att få känna hur man med händerna kan forma olika figurer och former, samtidigt som det är ett utmanande material eftersom det kan kännas frustrerande att inte lyckas med att forma det man tänkt sig. Därför är det viktigt att elever a) får bekanta sig med materialet i lugn och ro, pröva olika former och tekniker innan de b) gör en planering över vad de vill göra. Det är bra ifall eleverna i planeringen är medvetna om de gränser som materialet har och att de inte gör för högtflygande och orealistiska planeringar. En lärare som kan påpeka vilka delar av planeringen som kan bli extra utamande är både en bra och en dålig sak: samtidigt som eleverna kanske inte vet de gränser materialet har borde de få testa och tänja de egna gränserna. Balansgången där är väldigt viktig för att inte ta skaparglädjen av eleverna.
Engobe som färg kan bli
problematisk eftersom det kräver en del mer av eleverna och läraren (t.ex. se
till att inga föremål har engobe undertill innan de ska i brännugnen) för att
lyckas. Känslan av ett föremål som man gjort själv och som är bränt OCH
glaserat precis som riktiga keramiska föremål är däremot värt varje liten
motgång för de elever som verkligen försökt. Ifall engobe och glasering inte är
möjligt går det bra att måla föremålen med akrylfärg.
Utrustning
Eftersom inte alla skolor har utrustning ens för att bränna lergods kan det bli ett problem. Ett alternativ sku kunna vara att samarbeta med ett MedborgarInstitut, konstskola eller någon keramiker i nejden, eftersom föremålen inte behöver vara stora och skrymmande för att eleverna ska uppskatta dem. Isynnerhet ifall man har möjlighet att måla och glasera dem spelar storleken inte så stor roll.
Eftersom inte alla skolor har utrustning ens för att bränna lergods kan det bli ett problem. Ett alternativ sku kunna vara att samarbeta med ett MedborgarInstitut, konstskola eller någon keramiker i nejden, eftersom föremålen inte behöver vara stora och skrymmande för att eleverna ska uppskatta dem. Isynnerhet ifall man har möjlighet att måla och glasera dem spelar storleken inte så stor roll.
Teknik
Det är viktigt att som lärare veta vilka tekniker som är möjliga med gruppen, och att inte göra det för enkelt men inte heller för svårt. Enkla tekniker så som korvtekniken och kavlingstekniken är användbara isynnerhet då man har en större grupp, men även fri formning och urgröpning av t.ex. statyer fungerar bra ifall det finns enkla och klara direktiv hur eleverna ska göra de olika stegena. Bilder på stegena kan säkert vara till hjälp, likaså skrivna steg-för-steg-anvisningar. Alla viktiga delmoment är också bra att de finns i skriven/ritad form och att de är framme hela tiden, isynnerhet för yngre elevgrupper. Eftersom få skolor har en drejningsskiva tror jag den tekniken bäst presenteras genom ett besök till en keramiker eller en ateljé där någon förevisar. Även om det sku vara bra att alla elever sku få testa på tekniken, är det kanske inte realistiskt möjligt. Äldre elevgrupper kunde kanske delas upp i mindre grupper och få testa tekniken. Val av teknik och tema bör alltid anpassas efter gruppens förutsättningar men även enligt individernas möjligheter.
Det är viktigt att som lärare veta vilka tekniker som är möjliga med gruppen, och att inte göra det för enkelt men inte heller för svårt. Enkla tekniker så som korvtekniken och kavlingstekniken är användbara isynnerhet då man har en större grupp, men även fri formning och urgröpning av t.ex. statyer fungerar bra ifall det finns enkla och klara direktiv hur eleverna ska göra de olika stegena. Bilder på stegena kan säkert vara till hjälp, likaså skrivna steg-för-steg-anvisningar. Alla viktiga delmoment är också bra att de finns i skriven/ritad form och att de är framme hela tiden, isynnerhet för yngre elevgrupper. Eftersom få skolor har en drejningsskiva tror jag den tekniken bäst presenteras genom ett besök till en keramiker eller en ateljé där någon förevisar. Även om det sku vara bra att alla elever sku få testa på tekniken, är det kanske inte realistiskt möjligt. Äldre elevgrupper kunde kanske delas upp i mindre grupper och få testa tekniken. Val av teknik och tema bör alltid anpassas efter gruppens förutsättningar men även enligt individernas möjligheter.
Tema
Att välja ett tema för en serie arbeten hjälper själva processen, eftersom temat styr hur man väljer 1) föremål, 2) former och 3) färger. Även att få ett sammanhang för temat och föremålen är viktigt, då det hjälper att se processen i ett vidare perspektiv.
Att välja ett tema för en serie arbeten hjälper själva processen, eftersom temat styr hur man väljer 1) föremål, 2) former och 3) färger. Även att få ett sammanhang för temat och föremålen är viktigt, då det hjälper att se processen i ett vidare perspektiv.
Processen
Att föra dagbok genom processen hjälper eleverna att se hur planen förändras och hur den sakta men säkert blir ett eget projekt, får ett eget liv. Dagboken kan innehålla anteckningar, (digitala) foton, blogginlägg, skisser – huvudsaken att den innehåller information om hur själva projektet gått framåt samt hur elevernas syn på projektet förändrats. Dagboken fungerar som ett bollplank där man skriver ner sina tankar och funderingar kring projektet, samt hur man tänkt det och hur det blev och varför. För yngre elever är en dagbok (för hand eller digitalt) ett bra alternativ, eftersom en blogg även innehåller kravet att fundera på layout, censur, helheten och även de risker som ett bloggskrivande kan ha (t.ex. eget namn är inte att rekommendera för elever i grundskolan eller att ge ut sina kontaktuppgifter! Kort sagt: man måste gå igenom vad det innebär att ha en blogg och de faktorer som måste tas i beaktan). Ifall det finns möjligheter att skapa en blogg på skolans intranet kunde det vara ett alternativ, och då kunde själva bloggskrivandet ske på skoltid t.ex. under några modersmålslektioner. Även om eleverna för en (digital) dagbok kan det vara roligt att integrera skrivandet med modersmålet för att inte behöva ta den tiden från själva bildkonstlektionen, men samtidigt är det en träning i att skriva ner egna reflektioner och upplevelser.
Att föra dagbok genom processen hjälper eleverna att se hur planen förändras och hur den sakta men säkert blir ett eget projekt, får ett eget liv. Dagboken kan innehålla anteckningar, (digitala) foton, blogginlägg, skisser – huvudsaken att den innehåller information om hur själva projektet gått framåt samt hur elevernas syn på projektet förändrats. Dagboken fungerar som ett bollplank där man skriver ner sina tankar och funderingar kring projektet, samt hur man tänkt det och hur det blev och varför. För yngre elever är en dagbok (för hand eller digitalt) ett bra alternativ, eftersom en blogg även innehåller kravet att fundera på layout, censur, helheten och även de risker som ett bloggskrivande kan ha (t.ex. eget namn är inte att rekommendera för elever i grundskolan eller att ge ut sina kontaktuppgifter! Kort sagt: man måste gå igenom vad det innebär att ha en blogg och de faktorer som måste tas i beaktan). Ifall det finns möjligheter att skapa en blogg på skolans intranet kunde det vara ett alternativ, och då kunde själva bloggskrivandet ske på skoltid t.ex. under några modersmålslektioner. Även om eleverna för en (digital) dagbok kan det vara roligt att integrera skrivandet med modersmålet för att inte behöva ta den tiden från själva bildkonstlektionen, men samtidigt är det en träning i att skriva ner egna reflektioner och upplevelser.
Utställning
Det är viktigt att eleverna får visa upp sina föremål för resten av skolan, och då kunde en utställning med tillhörande vernissage vara helt passande. Redan i början av projektet/sekvensen kan det vara skäl att fråga eleverna hur de ser på en eventuell utställning och att de som vill delta ges den möjligheten att förbereda sig på det redan i planeringsfasen. Ifall det inte finns passliga utrymmen i skolans gemensamma utrymmen kan man ställa ut i ett klassrum och bjuda in andra klasser en och en under en dags tid, t.ex. en rast eller passande lektion. Genom att fotografera lerprodukterna på olika sätt kan man även skapa en utställning för att visa upp föremålen i olika miljöer och då är inte utställningsplatsen lika beroende av utrymmen som ifall man ställer ut föremålen i sig. Fotografierna kan visas som tavlor (med passepartout såklart) eller som ett bildspel (videokanon eller dvd-film på en TV på passligt ställe under t.ex. några dagar). Viktigt är att göra eleverna delaktiga i själva utställandet och att de får känna sig stolta över sina egna föremål men även över helheten dvs. utställningen och det gemensamma arbetet. På så sätt får föremålen lite mer värde än något de endast visar upp där hemma, och eleverna som gjort dem lite mera uppmärksamhet eftersom hela skolan med både lärare, elever och annan personal utgör publiken.
Det är viktigt att eleverna får visa upp sina föremål för resten av skolan, och då kunde en utställning med tillhörande vernissage vara helt passande. Redan i början av projektet/sekvensen kan det vara skäl att fråga eleverna hur de ser på en eventuell utställning och att de som vill delta ges den möjligheten att förbereda sig på det redan i planeringsfasen. Ifall det inte finns passliga utrymmen i skolans gemensamma utrymmen kan man ställa ut i ett klassrum och bjuda in andra klasser en och en under en dags tid, t.ex. en rast eller passande lektion. Genom att fotografera lerprodukterna på olika sätt kan man även skapa en utställning för att visa upp föremålen i olika miljöer och då är inte utställningsplatsen lika beroende av utrymmen som ifall man ställer ut föremålen i sig. Fotografierna kan visas som tavlor (med passepartout såklart) eller som ett bildspel (videokanon eller dvd-film på en TV på passligt ställe under t.ex. några dagar). Viktigt är att göra eleverna delaktiga i själva utställandet och att de får känna sig stolta över sina egna föremål men även över helheten dvs. utställningen och det gemensamma arbetet. På så sätt får föremålen lite mer värde än något de endast visar upp där hemma, och eleverna som gjort dem lite mera uppmärksamhet eftersom hela skolan med både lärare, elever och annan personal utgör publiken.
Litteratur
Den litteratur som använts som utgångspunkt för de didaktiska reflektionerna är kapitel 6 ”Konstnärligt skapande och konstpedagogik i hybridmoderniteten” av Feiwel Kupferberg i boken ”Estetiska lärprocesser” (Studentlitteratur).
Den litteratur som använts som utgångspunkt för de didaktiska reflektionerna är kapitel 6 ”Konstnärligt skapande och konstpedagogik i hybridmoderniteten” av Feiwel Kupferberg i boken ”Estetiska lärprocesser” (Studentlitteratur).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar