Dagen för att "fira" sina vänner är här, men som så många andra säkert konstaterat: man borde vara tacksam över att man har vänner varje dag! Tyvärr är människan ganska så ofta en självisk jä*el, endast det egna intresserar o endast de egna åsikterna räknas, för att inte nämna att endast de egna behoven o önskemålen beaktas i de val man gör. Konstaterade för mig själv att jag har en hel del så härliga vänner att det ofta känns mer givande att försöka glädja dem än att få mina egna önskemål uppfyllda. Så trots att det är Vändagen idag så borde varje dag vara till för att visa att jag uppskatta mina vänner. Tycker iaf att det är bra med en dag som återkommer varje år o som ger en tankeställare över hur vi själva är som vänner o vad våra vänner betyder för oss.
Vissa verkar avsky hela dagen på grund av hur den framställs i medierna/samhället. O visst suger det att det enda sättet man kan visa sina vänner att de betyder nåt är med en massa saker som borde köpas o en massa kort som borde skickas. O sen de evinnerliga kraven på att man borde hitta på nåt "romantiskt" för sin partner. Krav från höger o vänster om hur man ska göra för att visa uppskattning. Krav på att genom materiella ömhetsbevis visa att man bryr sig, o den förbenade synen på att uteblivna gåvor är detsamma som icke-existerande känslor. O allt i vänskapens o kärlekens namn.
Men det är väl här vår fria vilja kommer in? Oberoende av hur mycket den här dagen har blivit kommersialiserad (är väl ett riktigt ord även på svenska?) kan vi ju själva påverka hur mycket vi låter det styra våra medvetna val om hur vi visar våra nära o kära vad de betyder för oss? Man behöver inte alltid köpa en massa saker för att visa vad man tycker o känner: ett varmt ord eller en kram funkar minst lika bra. Dessutom borde vi inse att det finns gränser för vad man kan kräva av andra människor; hur mycket de än älskar oss har vi inte rätt att kräva vad som helst av dem som "bevis" på vad de känner för oss. Det ska komma från hjärtat för att verkligen vara äkta. O hellre tar jag ett äkta bevis i form av en varm blick, ett snällt ord eller en kram än i form en massa gåvor o blommor som bara är skaffade för min egna fåfängas skull. Det är inte det som är äkta vänskap, iaf inte för mig. Å andra sidan så köper jag inte heller en massa "bevis" till dem som jag håller kära, så får hoppas att de har en liknande syn på det hela som jag har...
*Kram* på er alla!
O en liten parentes ännu: det är inte så dumt egentligen med en "väckarklocka"
som berättar för oss en gång i året sådant som vi annars verkar ta för givet...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar